Mopsen Philippa gör som storasyster Louise, undersöker vad som kan finns under ytan.

Rosa på spej och span som vanligt, hon håller koll på oss alla.

Louise ser Mats på andra sidan ån, Siri har missat en dummy som efter låååångt kast hamnade i ett träd.

En ensam förgätmigej hittade jag bland löven bredvid ån, jag hittade också blommande rödklöver och blåklocka. Idag är det den 2 oktober 2011.

Detta är lummer.

Så här står att läsa om lummer: Det är förbjudet att plocka alla arter av lummer i Sverige i syfte att sälja. Arten Cypresslummer är det förbjudet att över huvudtaget plocka. Däremot är det tillåtet att plocka övriga lummerarter för eget bruk under förutsättning att man inte plockar dem med rötterna. Det är aldrig tillåtet att gräva upp lummer.

Två av våra arter förknippas mer än andra med namnet "lummer", nämligen mattlummer och revlummer. Dessa var förr allmänt kända bland folk därför att de nyttjades för olika ändamål.

Båda två har plockats in för att smycka huset till fest, eftersom de behåller sin grönska även som torra och växer som levande girlanger. Man klädde lampor och ramade in dörröppningar, och kunde också väva eller fläta ihop hållbara dörrmattor av revorna. Smyckningen kunde också ha en allvarligare innebörd. Åtminstone mattlummern ansågs ha magisk kraft och användes som besvärjelse mot häxor och annan trolldom. Kvinnor klädde också t o m sig själva för att vara riktigt säkra genom att binda rankor runt midjan.

Sporpulvret från dessa två, som kallas nikt, samlades också in förr, i stor skala. På den tiden när apoteken själva blandade och beredde sina olika medikamenter, rullades pillren avslutningsvis i nikt så att de inte skulle suga åt sig fukt och klibba ihop med varandra. Nikt användes också direkt för att pudra sårytor och på så vis påskynda läkningen.