För att kunna starta på prov behöver din hund kunna apportera allt slags vilt förekommande på prov (kråka, duva, kaja, trut, mås, kanin, and, korp, råka, m m) och behandla viltet väl, vilket innebär att viltet inte får tuggas på eller på annat sätt hanteras ovarsamt. Din hund ska kunna gå lös (fot) utan koppel och ha stadga i skott (vara skottfast = inte skotträdd), vilket innebär att det är du som ger hunden din tillåtelse att hämta viltet. Hunden ska komma in till dig med viltet och lämna det i din hand (avlämning). Din hund ska också kunna apportera i vatten.

Första start på jaktprov
I unghundsklass (9 - 24 mån) och i nybörjarklass (från 2 år) ingår vattenarbete med skott och två vilt, antingen två enkelmarkeringar eller en dubbelmarkering. Ett fältarbete (sök) med cirka sex vilt, där din hund ska finna och hämta alla vilt utan att veta var de ligger. En dirigering på cirka 30 m som innebär att du vet var fågeln ligger och ska dirigera din hund fram till den. Närsök förekommer ibland, istället för dirigering. I unghundsklass brukar inte domarna ställa riktigt lika hög krav på lydnaden som i nybörjarklass, men det är bra att träna lite över den klass man själv ska starta i.

Träning till apportör
När valpen har varit hos dig ett par månader och kanske är 4 - 5 månader är det hög tid att påbörja träningen till apportör. Det som är viktigt när du börjar träna din valp, är att den har förtroende för dig och förstår vad det är du vill att den ska göra. Förstår den inte ditt budskap, blir det lätt fel.

Intresse för fågel
Börja med att visa valpen fågeln och få den intresserad av den. Den har förhoppningsvis redan tagit vilt hos sin uppfödare och känner då igen lukten. Börja med att ta ut valpen i ny terräng så att valpen inte känner sig så hemmastadd och säker på sig själv. Kasta en enkel markering (kast med en fågel) med vilt eller dummy, vilket du anser vara bäst. Själv vill jag se att valpen verkligen tar vilt och använder därför det. Andra tycker kanske att apporteringen ska vara helt befäst innan du börjar med vilt. Det finns nog lika många teorier som förare. Bestäm själv vilket du och din valp känner mest för.

Det är inte alltid lätt att få tag i vilt, men hör med din uppfödare så kanske han/hon kan hjälpa dig. Använd kanske en mindre kråka eller en duva. Om du inte har vilt, använd dummy. Det är bra att vara två i början, en som kastar och en som för valpen.

Kasta en lätt enkel markering i lättsprungen terräng så att valpen ser kastet och kastaren. Se till att du har en reträttväg om valpen inte vill komma direkt tillbaka till dig med bytet. Koppla loss valpen och håll armarna löst om den så att den inte ger sig iväg förrän fågeln har landat. När den landat, släpper du iväg valpen, säger varsågod och iakttar händelseförloppet.

Beröm mycket
Kanske springer den ut och tar upp fågeln på en gång, i så fall kallar du in den och vänder dig lite bort från den. Beröm mycket när valpen kommer in och vill lämna fågeln till dig och låt den gärna få ha den kvar i munnen ett tag och få beröm. Du kan efter en liten stund ta den ur valpens mun och säga tack. Tar du fågeln för fort från valpen, kan det lätt bli konkurrens om den, det är därför bättre att valpen får ha den kvar i munnen och få beröm nära dig.

Om valpen tar upp fågeln och springer bort från dig, använd då din röst och/eller visselpipa för att få valpens uppmärksamhet igen, använd din reträttväg och spring iväg från valpen och ropa valpens namn. Den känner sig lite osäker, och söker då förhoppningsvis upp dig. Sätt dig ner på huk och vänd dig bort från valpen när den kommer med bytet. Det känns inte lika hotfullt för valpen och den lämnar då hellre bytet till dig. Backa lite i träningen och börja kanske om hemma i köket och lär valpen att komma till dig med sitt byte.

Vid viltintroduktionen vid 6-8 veckors ålder, kan man börja med att sätta sig på valpens bästa sovplats och kasta en fågel eller dummy.

Valpen vill gärna kom in till sitt bo med bytet och där sitter då du och kan ta emot den. Låt valpen ha kvar sitt byte en stund och få mycket beröm, så att det inte blir någon konkurrens om bytet.

Beröm när valpen gör rätt
Vill valpen inte alls gå ut och se vad som är kastat, följ med den ut och dra fågeln lite i ena vingen längs marken och försök få valpen intresserad av den. Beröm när valpen gör rätt. Valpar som inte är introducerade till vilt före åtta veckors ålder, kan ibland tycka vilt är otäckt. Befäst i så fall apporteringen med dummies istället och vänta med fågel ett tag.

Tar valpen upp fågeln och börjar slita och tugga i den, får du avbryta och fortsätta övningen med dummy istället. Då vet du i alla fall att viltintresset finns och kan börja med fågel igen när apporteringen är mer befäst.

Korta träningspass
Kasta bara en eller högst två gånger per träningspass. Du får inte trötta ut valpen med dessa övningar, utan kom ihåg att sluta när det går som bäst. Det gäller i all träning, att man ska sluta i tid. Många säger att man alltid ska sluta med en övning som lyckas, men själv är jag inte alltid av den uppfattningen.

All träning med små valpar ska vara med glädje. Ställ inte för höga krav på valpen med lydnad; att den ska sitta kvar när du kastar, låt den istället glatt få springa iväg och ta fågeln. Kom ihåg vad det är du tränar och blanda inte ihop fler övningar i ett träningspass. Tids nog kan du lägga in högre krav på lydnad, men först när valpen tycker att apporteringen är jättekul. Det är lätt att få en apporteringsglad hund osäker genom att ställa för höga krav när den är liten. Det gäller att befästa apporteringsglädjen innan de höga kraven kommer.

Lägg in lydnadsträning tidigt
När valpen är några månader äldre kan du lägga in lydnadsträning i varje pass. Det är bra att börja med visselpipeträningen så fort som möjligt i samband med jaktträningen. Handtecken ska du också kunna använda senare för att styra hunden på längre avstånd.

Sitt på signal
Du kan börja med att lära valpen att en kort signal betyder sitt. Gå med valpen i koppel och ha visselpipan i munnen, blås en kort signal, höj handen framför valpen och säg sitt, beröm när valpen sätter sig.

Stanna måste valpen också lära sig, eftersom den ska kunna sitta lös så småningom när du kastar åt den. Ha valpen i koppel, sätt den med en kort visselsignal och handtecken och säg stanna, backa lite i kopplets längd, beröm när den sitter kvar. Ta ett steg tillbaka till valpen och ge beröm. Förläng sedan successivt sträckan mellan dig och valpen och ge mycket beröm. Till slut ska du kunna blåsa en kort signal och höja handen när hunden är lös en bit från dig och hunden ska då sätta sig.

Kasta dubbel markering
När du fått valpen att komma in till dig direkt med fågeln, kan du sedan fortsätta med att kasta en dubbel markering, vilket innebär att du kastar två fåglar på en gång (en i taget) med ett rejält avstånd mellan fåglarnas nedslagsplatser. Detta för att hunden först ska hämta den ena och komma in till dig med bytet och sedan hämta den andra kastade fågeln. Hunden ska inte ta båda fåglarna på en gång.

Det är också viktigt att unga hundar får se duktigare och äldre hundar arbeta. De ska kunna sitta tysta, bundna eller lösa, och se andra hundar arbeta. Det är störande för hunden som arbetar om det sitter skällande hundar i närheten.

Hur du fortsätter träningen skriver jag om i nästa nummer. Ut i skogen och träna din valp! Det är härligt att se sin valp komma underfund med apporteringens glädje!